Insändare: Brott och straff

4 november 2019

Personal i skola, vård och omsorg sliter med underbemanning och vikariebrist, stress och sjukskrivningar. Undersköterskornas upprop i augusti tycks redan vara glömt, liksom de gamlas rop på en hand att hålla i. Lärare och föräldrar marscherar för bättre skola utan respons från politikerna. Pengarna är slut, sägs det. Men stämmer det? Eller är det några som lägger beslag på det som kunde blivit löner till vård- och skolpersonal?

I Jönköping öppnades nyligen en bilhall för lyxbilar. Det finns alltså många som berikar sig upp över öronen. Höstbudgeten gav ett rejält tillskott till den rikaste tiondelen som nu kan spendera ännu mer på lyxiga bilar och klimatkompenserade långresor. Men det finns fler slukhål där skattepengar försvinner. Lagen om offentlig upphandling har satt det sunda förnuftet på undantag. Tomma hyllor och en äventyrad patientsäkerhet blev följden när regioner anlitade vad som mest kan liknas vid de spinnande lycksökarna i Kejsarens nya kläder. De är inte ensamma om att gräva efter guld i våra skattkistor. När verksamhetens mål är pengar på det egna (skattefria) kontot drabbas både de anställda och de som borde stå i centrum – barn, gamla och sjuka, kommunikationer och annan samhällsservice.

Men det finns de som vill ha ännu mer, som inte nöjer sig med vad de kan få den lagliga vägen. Nu pågår rättegångarna mot Allra och Falcon Funds. Bolag som utnyttjat och lurat pensionssparare på närmare 400 miljoner. Ända in i bankernas styrelserum härjar de kriminella ligorna – minns penningtvättskandalerna. Ofta drar de skyldiga vidare till nästa topposition med avgångsvederlaget i fickan. Skrattandes hela vägen både till och från banken.

Det är en kriminell och samhällsfarlig verksamhet, ett hot mot vår välfärd och vår trygghet. Hur mycket rikare skulle Sverige kunna vara? Hur många fler lärare och undersköterskor skulle vi kunna anställa?

Det måste till kännbara straff, inga rabatter och ingen villkorlig frigivning! I brottsförebyggande syfte kan visitationszoner på bankkontor och mäklarfirmor införas. Vänd övervakningskamerorna inåt, innanför de lyckta dörrarna. Fler kvarterspoliser på Östermalm och runt Stureplan. Där försiggår en hel del av den knarkkonsumtion som i ett tidigare led orsakar gängkonflikter och våld. Utan marknad - ingen försäljning, inga gängkrig.

Det finns en ännu mörkare sida av den brottsliga girigheten. Fattiga människor utnyttjas hänsynslöst av samvetslösa företagare. I en fabrik i Malmö arbetar människor 10-12 timmar om dagen för ett par tior i timmen med att sy gardiner som i sista änden hamnar i offentliga lokaler. I tidningen Dagens arbete berättas om en mongolisk man som föll och skadade sig svårt på ett bygge. När polisen kom var spåren efter olyckan bortstädade. Mannen ”försvann” från Karolinska sjukhuset, brottet kunde aldrig styrkas och den samvetslöse byggherren kan lugnt fortsätta utnyttja andra fattiga människor.

Detta är bara två exempel från en skuggvärld vi helst inte vill veta om. Dödsfallen på arbetsplatserna blir fler, fattiga och papperslösa människor kräver inte sin rätt och skyddsåtgärder är ofta obefintliga. Det är en skam för Sverige. Arbetslivskriminaliteten måste stoppas, de kriminella jagas med blåslampa och få kännbara straff. Sätt in de resurser som krävs för att stoppa den grova brottsligheten! Återta viktig samhällsservice i samhällelig ägo!

Författare: 
Annica Albertsson