Reportage från Råslätt: Kortvariga projekt och utnyttjade frivilligarbetare

För Rose Akdogan, årets eldsjäl 2018, är råslättsandan samarbete. Boende, tillsammans med skola, föreningar och socialtjänsten klarar det mesta. Men integrering kräver ansträngning och tolerans från alla, från samhället och från de som kommit hit.

– Folk frågar ”Hur länge ska jag kallas invandrare, när blir man svensk?” Då svarar jag ”Kalla mig gärna invandrare, men behandla mig som svensk!” Det hjälper inte att förändra ord. Nysvensk eller nya svenskar. Vi måste jobba tillsammans! Men det är bra här för barnen har det bra!

Rose Akdogan är engagerad. Politiskt, i föreningar och, tillsammans med sina döttrar, i dansskolan Mix Dancers Academy. För nästan 20 år sen dansade de äldsta döttrarna i ett projekt i Kulturskolan och fortsatte sedan på Stadsgården där de också involverades i fritidsverksamheten Underground. Många fler ville dansa och döttrarna ledde själva danslektionerna. Rose Akdogan har pushat och stöttat, tipsat om stipendier och pengar
att söka. Dansläraransvaret och ledarutbildningen på Underground, har gett dansarna både styrka och självförtroende. För några år sen blev det dags att lämna över ledarskapet till de yngre. Lillasyster Sabrina Akdogan och hennes grupp fick förtroendet.

Rose Akdogan blir ledsen över negativa skriverier om Råslätt.
– Det är politikernas fel att debatten om miljonprogram och invandring har blivit så sned, så hätsk. Det förekommer kriminalitet, det finns droger, men inte mer än på andra områden. Det mesta som händer på Råslätt är småsaker. Och det kan vi fixa själva!
– Vätterhem är bra, de stöttar verksamhet, Unga Örnar, och ABF, de hjälper till med lokaler, idéer för projekt och medel för att starta projekt. Men det är kortvariga projekt och sen får vi ofta höra ”nu klarar ni det själva”.
– Resultat av verksamheten visas upp i kommunen. Man drar nytta av frivilligt arbete. Men de som slitit som volontärer får sällan uppskattning.